Kjellaren

Ja, nu är det altså sommarsemäster, och man måste forstås resa lite grann. Vi har redan talat för er om den norska delegationen i Pau, med våra vener från både Heimdal och Sörlandet i spitset. Det är en mycke stor glädje för oss i kjellaren att kunda gratulera dessa jätteträvliga unga männ med en oerhörd stark prestation där nede i Frankrike. Särskild trävligt är det självklart med vesla Lindqvist, som tydligen inte är så linn likaväl. Tvärt om provade han sig tilliten i högsta grad värdig, och det är för oss uppenbart at vi här talar om en framtidlig stjärnspelare. Men i alla fall, grattis!

När nu dét er sagd, har vi också själva hatt en jätterolig hälj. Som ni kanskje redan noterat er, skriver vi hela denne artikel på svenska, fördi vi nettupp i häljen var i Sverige, og fördi vi i kjänd stil lovade ut att syna fram våra lite rustne svänskaskills. Som ni kanskje hunnit upptäcka, är vi nockså osäkra på än lang räcka ord och vändingar. Särlig förekommer bruken av -e kontra -ä oss vanskosam. Men dét var så visst inget problem i praktisk svänska, som den vi nyttade på häljens excurtion. Vi drog dit bort för att spela Storsjöträffen, en årlig partävling i Östersund. Til makker fick vi Eberg, en inte okänd störelse från Meldal i Norje. Vegar Beider med hustru körde oss, och hotellzimmer dela vi med Fôrseth och Guttormsen. Vi tycker mycke om Sverige, inte bara ölet och naturen, men också språket, folket och särskild dom snygge brudarna, som ifölje en utpräglad osnygg svänske, är endå mycke snyggare i Östersund enn i andra svänska stader. Vel, vi vet inne riktigt vad vi talar om, men hyggliga var dom iminsto alle i hopast - svänskorna altså.

Det var som vanligen inte mycke kul bridge at skriva hem om, och länge låg vi då också i rätt medelmåtig position. Ja, då vi gick til sista fikapausen söndag föremiddag, med bara sekston brickor åter att spela, låg vi om lag på tionde plats av dom i allt nästen förtio paren. Vi hade inte mycket prosentscore, och det var sannoligen langt til topps i fältet. Men Eric har en mycke pragmatisk innrättat vinnarvilje. Han sade bara: “Nu skal vi scora, makkers!” Och märkligen nog - så blev det! Kjellaren har aldri upplevat sådan en gli på sådant et kritiskt tidspunkt i någon tävling, och det var rätt roligt sitta der och notera enast kassespel sex, sju runder på rad. Vi vet inte riktigt var vi ska börja, men följande var i alle fall snygt:

                xxx
                Qx
                Jxx
                AKxxx

Axx                         QJ10x
AJ10xxxx              Kx
xxx                          xxx
-                               10xxx

               Kxx
               xx
               AKQx
               QJ9x

Med alla i zonen sat vi sat söder och öppnade 1 sang. Väst klev uppskritfsmässig innpå med 3 hjärter, men det var nog och det sista uppskriftsmässige hans sida gjorde i dette spelet. Vår makker Berg dubblade, og vi hadde inget at bjuda annat 3 spader på kungen och dom två hackorna. Nu hugsa makker vår förra kontrakt på sexkortsfit, der trumpen råka sitta hela 7-0 imot. Sex trick fick man skrapa i hopast också där, men den här gången hade makker större ambitioner, och bjöd således 3 sang. Nu månglade rätt nog hjärterhold, men vi i söder kunde inte godt plocka ut i något annat heller. Så 3 sang blev det. Väst spela hjärteresset ut. Det var jo i och för sig inte illa, men i nästa trick kom makkeren inn på hjärter kung. Så var det det här med lavinthal då, att forsöka fatta hjärter knekt til kungen … Nei, han orkade inte spekulera länga på slika blindskot, och vände momentant til en … ruterhacka. Om spader dam i stället finner disken, måste vi akta oss och inte bruka kungen på någon av dom två första rundarna. Gör vi det, får vi som Aasan två trick. Tre var altså gränsen, men här blev det nio. Eftersom motparten också hade hjärterutgang i löven, fick vi en rätt en trävlig score på 600 inn.

                 9xx
                 Kx
                 9xx
                 8xxxx

KQxxx                     A10x
xx                             J9xxx
AJx                          K10x
AJx                          10x

                 Jx
                 AQ108
                 Qxxx
                 KQx

Vi tar detta andra spelet för moroen ved det: I mycke ugunstig zon välgde söder, som denne gången inte var vi, att öppna 1 ruter. Inget fel så långt. Som väst klev vi innpå i spader, endå sangen fort hade varit at företrekka. Nu vel, nord passade, og makker löfta oss ganska enkelt til 2 spader. Men söder var inte död! Dubbelt, sade killen. Vi hade rätt hyggliga löv, så vi reddubla forstås. Fruan i nord visste inte riktigt vad hon skulde göra, men hon tog nu så småningom ut i 3 ruter. Eric sköna täckningen och dubblade, så gick det pass kringom bordet. Nu var det faktiskt så, berätta scoresetelen, at om vi hade vunnit den opplagda utgangen i sang, eller endå den litt mindre opplagde i spader, ville vi fått nesten alla poengen på spelet. Då säger det sig själv, at 1100 kunde inte många tävla med.

Nu vel, slik fortsätte sannoligen galskapen til vi plötsligen toppa listan, och endå dom två allra sista brickorna blev heller dårliga, var det inte sämre enn at vi fortfarande vann denna en gång så slitsama tävlingen. Pil og Turbo, som var i toppen hela vägen, hang inte stort med nebben fördi om dom til sist blev tvåa. Det gjorde inte Midjo og Äckelberg på tredje platsen heller. Trippelt norsk i teten, altså, vad bra! Och premien, spör ni? 2500 blanka svänskastålar på var av oss, det var fan inte dårlig! Kippe og Aasan gick det inte lika bra med, men kul hade dom i alla fall. Vi såg inte annat enn smil och latter eftersom ena stålägget övergick det andra. Och Eberg log, han log så han ristade av Kippes elände.

Nu ja, inte bara bridgen var trevlig på resan. Väret var vackert, och dom hyggliga svänskarna har vi redan nämnt. Men hyggliga var också norrmännen! Pil og Turbo er glada grabbar, og Larse Fröland og brothers Paulson inte minst. Rogeir i baren var en höjdare, där kom det då en flicka och skumpa borti honom. Han bar detta digra brättet med brändevin, ser ni, sikkert femton hundra kronor i brändevin, och många av kopparna fall i backen og knusades. Då blev han sliten, Rogeir, och släppte också rästen av brättet ifrån sig, lika sindig som alltid. Så blev han pälmad då, men snacka seg tidsnog inn igen. Jappen på sin sida, skulde resepsjonisten ge en bot for röking på rummet. 1500 kronor, sade flickan. Tror ni sannoligen inte han snacka sig ut av boten också! För en stil på dessa bröderna! Värre var det med Sissel, hustru til Helmerson, som försvarade Rogeir i nödens stund. Också henne pälma dom, og inte kom hon inn igen heller. Så var det Kippe då, Kippe med gätsjägget, köpade sig en lefsa med gätost i spellokalen, den åt han på i timmevis. Unge Aasan är heller inte oeffen, går där i träskorne och dressjackan och kosar sig med tilväret. Vilken typ! Så får en inte förglömma Gamlemshaug, makker til Jappen. Han var själv i världsklasse, menade han, reda för landslaget efter spelningen på lördag. Middels blev det likaväl inte, men så blödde han då också näsoblod i sinne över makkers stålägg. Nu vel, det var rätt kul at lysna til honom, humor har han sannoligen. Och ni skulde varit i thairestaurangen söndag eftan, med Pil och Turbo och grabbarna. Prisske Gud at inte många gästar fans där, då skulde det rätt ha blivit månlyst. För så til snack …! Men roligt var det, ack vad roligt. För inte att nämna körturen hem igen, med Vegar, där kan ni tänka er stilen. Viss inte, kolla då Loftet för exampel. Ni ska se han leverar! Men såpass god som oss i svänska, det är han nog likaväl inte.